Senaste:

 

Fåglelkvittret ekade i den stora skogen och solens strålar letade sig in genom lövverket. Vi hade gått i två timmar genom den vackra irländska naturen. Vi satte oss ner på en rastplats och plockade fram fikan. Vi hade fått med oss kycklingsallad, mackor, frukt, och massa andra godsaker från hotellet. 

 

-Vem var det du skulle vara med ikväll, Nicky? Frågade mamma medans hon åt av sin sallad.

-Ehm, det är ganska sjukt igentligen, började jag. Ni vet One Direction?

-Dom där fem popkillarna som du dyrkar? sa pappa retsamt.

-Ja, Ni vet den blonda? Niall? sa jag och båda mina föräldrar kollade fundersamt på mig. Jag träffade han igår när jag shoppade, och vi tänkte hitta på något ikväll. fortsatte jag.

-Så du ska på dejt med en kändis? sa mamma och kollade på mig med en förvånad blick.

-Ja, nått i den stilen, sa jag. Det var knappt så att jag hade fattat det själv ännu.

 

När vi kom tillbaka till hotellet var klockan 16.00. 2 timmar tills Niall hämtar mig! Jag gick upp till mitt rum och började leta fram lite kläder. Jag tog fram mina blommiga shorts som jag hade köpt igår när jag shoppade. Ett vitt pösigt linne och en ljusrosa kofta som matchade perfekt till shortsen. Inte för uppklätt men ändå riktigt fint.

Jag gick in till badrummet och tog en lång dusch. Efter det fönade jag håret, satte på mig kläderna, tog lite mascara på ögonfransarna och lite rouge på kindbenen. Mitt redan naturligt lockiga hår föll perfekt ner för ena axlen och jag kände mig faktisk vacker.

 

Jag kollade på klockan, kvart i 6. Först nu kände jag hur nervositeten började komma. Jag skulle på dejt med Niall Horan. Jag hade tänkt den tanken nästan varje minut i en dag men ändå hade jag inte fattat. Det var nu när jag stod här, redo för dejten som det verkligen sjönk in. Jag tog ett djupt andetag, fattade tag i den lilla bruna läder väskan och gick ner mot lobbyn.

 

När jag såg Nialls svarta bil rulla in på hotellets parkering kände jag hur ännu en våg av nervositet sköljde över mig. Jag började gå mot bilen med blicken fäst på mina vita låga converse. Andas Nicky! Jag var ca 50 meter ifrån honom nu. Han hade klivit ut ur bilen och stod nu glatt och vinkade till mig. När jag kunde skymta han söta leende släppte nervositeten en smula. Nu var jag nästan framme och jag kunde se att även han trampade nervöst på stället. 

-Hey, sa jag.

-Hello there. svarade han och log ännu större. Oh god, you're so beautiful!

Jag kände hur röd jag blev om kinderna och jag log ända upp till öronen.

-Oh, well, thank you I guess? fnissade jag

-Youre welcome! So, lets drive to Mullingar, my town you know, sa han och blinkade med ena ögat.

 

Jag hoppade in i framsätet brevid Niall. Han startade motorn och vi började köra. Niall pratade på om allt möjligt och jag kände att nervositeten var som bort blåst. 

-So, You are a fan of one direction? frågade han efter ett tag.

-Yes, it's kind of wierd because it feels like I know you. I mean I have watched a lot of videos on youtube so I know everything about you, but you don't know anything about me.

-Hahah, yes, but as Harry always said, "If you like the girl it does'nt matter if she's a fan or not". 

-Aslong as she don't fangirl infront of you right? tillade jag och log.

Han skrattade sitt härliga Niall-skratt.

-Yeah, I hate when they cry and stuff. When I see other people cry i just feel sad. But it is kind of amazing, I mean all of the things they do for us. They are so supportiv, or shuold I say, You are so supportiv. sa han och vi skrattade.