Senaste:

 

 

Nicoles perspektiv:

Vi satt vid köksbordet och åt mackor och drack te. Hela tiden pratade vi och skrattade. Jag var som förtrollad av Nialls närvaro, jag glömde bort alla bekymmer och det ända som fanns i mitt huvud var han.

 

-Nicky... I dont wanna be rude or something but do your parents know were you are?

Jag slängde en blick mot klockan, 23.17

-SHIT! My mum told me to be back 23.00! They gonna kill me now! sa jag och jag kunde se mammas oroliga ansikte framför mig.

-I drive you back right now, sa Niall och reste sig upp.

-Oh god, thank you Niall! utbrast jag och kastade mig i hans armar. Han var verkligen drömkillen. Hjälpsam, snäll, omtänksam, söt... jag kan fortsätta i evigheter! Han kramade mig hårt men sen släppte han plötsligt taget om mig.

-We have to hurry up so your parents dont kill you, sa han och låtsades se orolig ut.

-Do you really belive that they would kill me? sa jag och magen vred sig av skratt.

-Well you said so, and I trust you! sa Niall och kollade oskyldigt på mig.

-hahahaha, come on now, we have to go! skrattade jag och tog Nialls hand och drog honom med mig ut i hallen. Vi tog på oss skorna och sprang ut till bilen.

 

Vi körde längs den lilla grusvägen och vidare ut på den lite större vägen som tog oss till hotellet. Efter 15 minuter var vi framme. Niall stannade bilen och vände blicken till mig.

-I had a really great time tonight Nicky, sa han och log blygt.

-Me to, actually that was the best date I ever had. svarade jag och kollade in i hans blåa ögon. 

-So maby you want to do it again some time? I do not destroy your vacation? 

-Are you kidding me Niall? You made this trip funny. What should I do if I did'nt met you? I would love do this again! Just call me when you have time! svarade jag ivrigt.

-Okey Nicky, sa han och log stort. I think you have to go now so your parents don't goes crazy!

-Oh, yeah... Well, I see you later Niall, sa jag utan att släppa hans fina ögon med blicken.

Han böjde sig sakta fram och gav mig en kyss. Det kändes som om jag fick en liten stöt såfort hans läppar snuddade vid mina. Jag kunde inte sluta le och även Niall såg riktigt lyckligt ut.

-I see you later, sa han tyst och log mot mig. Om jag någon gång tvivlat så visste jag nu säkert att Niall var den enda killen på jorden jag ville ha. Jag hoppade ut ur bilen och skyndade mot hotellet. Nialls bil stod kvar ända tills jag hade nått ingången. Jag var inte orolig över att mamma och pappa skulle vara arga. Hur arga och besvikna dom än var så var det värt det.